|
||||||
Ordförande Per Olof von Törne 1914-1919 Gabriel Nikander 1919-1920 Magnus Gottfrid Schybergson 1920-1923 Hjalmar Crohns 1923-1926 Bruno Lesch 1926-1937 Eric Anthoni 1937-1943 Oscar Nikula 1943-1945 Bruno Lesch 1945 Lolo Krusius-Ahrenberg 1946 Berndt Federley 1946-1949 Eric Anthoni 1949-1965 Jarl Gallén 1965-1976 Johan Chydenius 1976-1982 Jerker A. Eriksson 1982-1986 Dag Lindberg 1987-1992 Henry Rask 1993-2002 Derek Fewster 2003- Viceordförande Svante Dahlström 1914-1917 Carl Magnus Schybergson 1917-1918 Bruno Lesch 1918-1919 Kurt Antell 1919-1925 Eric Anthoni 1925-1937 Gunnar Mickwitz 1937-1940 Oscar Nikula 1940-1943 Lolo Krusius-Ahrenberg 1943-1946 Berndt Federley 1946, 1949-1952 Torsten G. Aminoff 1946-1949 Hans Hirn 1952-1964 Jarl Gallén 1964-1965 Walter von Koskull 1965-1967 Johan Chydenius 1968-1976 Jerker A. Eriksson 1976-1982 Henry Rask 1982-1992 Rainer Knapas 1993-1995 Derek Fewster 1996 Alexandra Ramsay 1997-2004 Peter Stadius 2005 Kim Björklund 2006- Sekreterare Kurt Antell 1914-1917 Eric Anthoni 1917-1919 John E. Roos 1919-1922 Jarl Gustafsson 1922-1923 Gustav Adolf Donner 1923-1925 Tor Therman 1925-1927 Jarl Gallén 1927-1929 Pär Harald Lindberg 1929-1933 Berndt Federley 1933-1937 Runar Johansson 1937-1943 Victor Procopé 1943-1945 Göran von Bonsdorff 1945-1947 Walter von Koskull 1947-1954 Johan Chydenius 1954-1965 Kaj Mikander 1965-1968 Dag Lindberg 1968-1970 Max Engman 1970-1974 Henrik Stenius 1974-1981 Beatrice Moring 1981-1987 Derek Fewster 1988-1990 Henrik Meinander 1991-1992 Minna Sarantola-Weiss 1993-1995 Mika Huovinen 1996-1997 Peter Stadius 1998-2001 Kim Björklund 2002-2005 Malin Bredbacka-Grahn 2006- Föreningens medlemsantal 1930 70 1940 80 1950 88 1960 90 1970 139 1980 521 1990 511 2000 431 2006 320 |
HISTORIK Historiska föreningen grundades år 1914 som Svenska Studenters Historiska Förening. Den tillkom i ett skede som kännetecknades av intensiv verksamhet för att grunda särskilda svenska föreningar för att tillvarata de svenskspråkigas möjligheter att verka på sitt modersmål på samhällets alla områden i Finland. Fackmässigt kan den nya historiska föreningen ses som en utbrytning ur Historiallinen Yhdistys. Ideologiskt stod Historiska föreningen för en markerat antifennomansk syn på Finlands historia. Någon direkt språkstrid föregick dock inte grundandet av den nya föreningen. Att grundandet av Svenska Studenters Historiska Förening hade ett vidare syfte än att enbart samla unga svenska historiker vid universitetet framgick två år senare då samma krets av historiker grundade Historisk Tidskrift för Finland. Därmed hade man uppnått målet att ge historievetenskapen i Finland en egen svensk röst, som stod för ett klart alternativ till den dominerande fennomanska tolkningen av i synnerhet Finlands äldre historia. Historiska föreningens hemort har hela tiden varit Helsingfors. I ändamålsparagrafen omtalades 1914 ”Finlands svenska studenter” som särskild målgrupp, vilket förklaras av föreningens anknytning till landets då enda universitetet i Helsingfors. År 1929 antog föreningen namnet Historiska föreningen, med en uttalad avsikt att bredda medlemsbasen och verksamheten. Trots diskussioner i den riktningen kom föreningen dock aldrig att eftersträva en ställning som ”allfinlandssvensk” historisk förening. Breddningen i medlemsbasen har i första hand skett inom den historieintresserade allmänheten i huvudstadsregionen, som ställt upp vid föreningens möten och program. De aktiva medlemmarna inom styrelsen och publikationsverksamheten har alltid främst rekryterats bland historiker med nära anknytning till Helsingfors universitet. Utgivningen av Historisk Tidskrift för Finland fortsatte länge som ett fristående företag, i nära anknytning till Historiska föreningen. Tidskriften har sålunda stått för uppgiften att utgöra ett samlande organ för alla svenskspråkiga historiker i Finland. Först från och med år 1968 trädde föreningen officiellt in som utgivare av Historisk Tidskrift. Den absoluta majoriteten av de personliga prenumeranterna är sedan mitten av 1970-talet också medlemmar i Historiska föreningen. VERKSAMHETSFORMER Det är mycket tydligt att grundlinjen i Historiska föreningens och Historisk Tidskrifts för Finland verksamhet bibehållits med stor konsekvens sedan åren 1914/1916. Det har därför aldrig varit nödvändigt att företa några förändringar i föreningens målsättningsparagraf: Historiska föreningen har till uppgift att främja de historiska studierna bland Finlands svenska studenter samt att inom en större allmänhet väcka och vidmakthålla intresset för historia och historisk forskning. Föreningen verkar för sitt ändamål genom publikationsverksamhet samt genom att vid sina möten anordna föredrag, diskussioner och referat i historiska ämnen och i aktuella frågor inom den historiska vetenskapen och historieundervisningen. Detta sker minst sex gånger i året under terminerna. I enlighet med föreningens ursprungliga syfte hålles minst två av dessa föredrag av nygraduerade studeranden vid Helsingfors universitet, som framlägger resultaten av sina examensavhandlingar. Föreningen företar därtill varje år kortare exkursioner och studiebesök. För närmare information om dessa program- och föredragsaftnar se Program. HISTORISK TIDSKRIFT FÖR FINLAND En av föreningens viktigaste verksamhetsformer är att utge Historisk Tidskrift för Finland. Så uppfattades saken också före det föreningen officiellt övertog utgivningen i en av finska staten dikterad ny situation vad gällde ekonomiskt stöd i slutet av 1960-talet. Historisk Tidskrift var vid denna tid uttryckligen ett organ för de historiker som skrev på svenska. I enlighet med utgivarens vetenskapspolitiska linje under tidskriftens första halvsekel, var det uppsatserna i medeltids- och 1700-talshistoria som var de mest vägande i forskarsamhället. Historisk Tidskrift utges i dag med ekonomiskt stöd av Finlands Akademi och Svenska litteratursällskapet i Finland samt med en betydande självfinansiering genom medlemmarnas prenumerationsavgifter. Från att i slutet av 1960-talet ha varit en förhållandevis liten tidskrift, med ett omfång om ca 200 sidor, har Historisk Tidskrift under de tre senaste decennierna målmedvetet byggts ut till landets vid sidan av Historiallinen Aikakausikirja ledande historiska tidskrift. Sidantalet är numera ca 550 per årgång. Innehållsmässigt följs en linje som betonar Finlands historia i ett nordiskt perspektiv, så att vissa häften varje år tematiseras kring bestämda ämnesområden. Genomslagskraften i forskarsamhället har också blivit mycket betydande. Härtill bidrar också att en betydande andel av tidskriftens medarbetare är finskspråkiga historiker, som genom publicering på svenska önskar nå ut till en bredare läsekrets i hela Norden. För närmare uppgifter om tidskriften se Historisk Tidskrift för Finland. GUNNAR MICKWITZ PRIS, GÖSTA MICKWITZ PRIS OCH SEMINARIUM Historiska föreningen förvaltar två egna fonder. Den äldre är instiftad till minne av föreningens vice ordförande Gunnar Mickwitz, som stupade i vinterkriget. Efter en ny medelinsamling år 1990 utdelar föreningen årligen ur fonden Gunnar Mickwitz pris till en historiker ur föreningens led för en förtjänstfull avhandling pro gradu vid den svenska lärostolen i historia vid Helsingfors universitet. Den yngre, Gösta Mickwitz pris, instiftades 2001 och premierar årligen en historiker som på ett bemärkt sätt bidragit till att upprätthålla ett levande intresse för historia och historieforskning. Fonden bekostar även vart annat år ett öppet evenemang, Gösta Mickwitz seminarium, som behandlar något aktuellt historiskt eller ekonomisk historiskt ämne. För närmare information se Gunnar Mickwitz pris. Litteratur: Max Engman, ”Historiska föreningen i forskarsamhället och tiden 1914-1989”, Historisk Tidskrift för Finland 74 (1989), s. 397-482. |